Inspiration kommer sällan av sig själv, inifrån. Oftare ur ett möte. Ett möte med någon som lyssnar med öron och ögon, som tänker ... och sen säger något klokt som man kan bära med sig. Något förlösande.

Ibland är det inte svårare än så.

Vad det är trist när kreativiteten försvinner. Torkar, vissnar. Tror ibland att jag jag aldrig ska hitta tillbaka till skrivlusten igen, men vet att det finns ett gryende groende liv i den hårda jorden.