Ja-a, nu har min första vecka som bloggare gått. Det var ju trevligt det här. Kommer på mig själv med att tänka "det här skulle jag kunna skriva om" då och då när jag läser något, ser något, känner något ...

Men än så länge har det mest blivit ögonblicksbilder från min vardag, förpackade i haikuformat. Det visade sig vara ett bra sätt att komma igång - och jag tycks ha fått igång fler poeter out there: skogsblommor, regissörer, kommunikationsexperter ...

Nu tänker jag vila från allt skärmtittande några dar. Jag ska blicka ut över ett snöklätt fjällandskap i stället; sträcka ut ögonmusklerna. Förhoppningsvis föder det nya tankar och insikter. Det blir inte längdskidor som på bilden den här gången, men utförsåkning, bad i kar under stjärnorna och skön samvaro.

Snögnister, hög luft

tystnaden klarnar tanken

snöängeln viskar

Stackars orkidé
blommar ensam i fönstret
finns - men ingen ser

Ja, jag vet, det är bara januari, men ...

Semlor, tulpaner

lite ljusare morgon

visst går det mot vår

Haiku är verkligen ett spännande versmått. Prova!

Formen är enkel: 17 stavelser fördelade på tre rader, 5 - 7 - 5.

Den kan innehålla vad som helst, men enligt en vacker definition ska en haiku 

fånga ögonblicket och evigheten.

Jag tycker jag brukar lyckas hyfsat med ögonblicket; det där med evigheten är lite knepigare ...  - Men ibland gömmer sig evigheten i det vardagliga.

Piano och sång

ljudet av eltandborsten

älskade vardag

Tankar som snurrar

betar från en död mammut

vem sätter priset?

Vaknar av regnet

så låter inte vinter

längtar efter snö

Tankar i haikuformat

Funderar på det där med att skriva ostrukturerat; man kan ju skriva strikt strukturerat också - enligt en viss form, typ. Exempelvis haiku.  Så min ambition är att, om inte annat, skriva en par haikusar i veckan här på bloggen.  Små dikter som speglar det som går igenom mitt huvud. Det jag upplever, tänker på, drömmer om ... Fast i natt drömde jag helknasigt: en massa djur invaderade mina föräldrars trädgård: vildsvin, katter, kor och björnar. De låg och sov i högar. Haikun får handla om det här i stället:

Tecken i tiden

mina tankar sätts på pränt

tankens flykt fångad.

Oj, det var inte riktigt meningen - men nu har jag en blogg. Blev inspirerad av min stora bloggförebild i bubbelpoolen idag och sen fick jag hjälp av sonen. Och så - poff - sitter jag här. Vi får väl se vad det leder till. Skriva vill jag ju - och gärna fullkomligt ostrukturerat och ogenomtänkt för omväxlings skull ...

Tankar som får bli tecken här och nu. I tid och otid. Mina tanketecken till beskådan. Ovant.