Vandrar i nysnö

Lucia kom med ljuset

Andas in vintern

Ett mörkt naket träd

Spegling i vattenpölen

lerig december

Fick en ny underbar haiku av D i kväll. Tack!

Haikus are easy

but sometimes they don't make sense

Refrigerator

Söker en känsla

och låter den finna mig

en känsla av flow

Pratade m L om form och frihet idag. Hon läser en bok om det omskrivna begreppet Flow som jag vill läsa sen. Om att en strikt form, som haikuns, ibland kan föda flow och frihet. Vi behöver mönster och upprepning för att skapa. Jag tycker om 5-7-5-mönstret! Men tycker också om Kerouacs sätt att se på haikun:

"Above all, a haiku must be very simple and free of all poetic trickery and make a little picture and yet be as airy and graceful as a Vivaldi pastorella."

Poetic trickery! I like.

Jag läser Kerouac, Jack Kerouac, har du läst honom nån gång?

Sjöng Ulf Lundell på Vargmåne 1975.

Jag läser Kerouacs Book of Haikus. Han gillar enkelheten i den japanska formen, men tycker att den strikta begränsningen med ett visst antal stavelser inte passar västerländska språk. Så här skriver Kerouac 1965:

Then I'll invent

The American Haiku type:

The simple rhyming triolet: -

Seventeen Syllables?

No, as I say, American Pops: -

Simple 3-line poems

Så befriande. Måste testa! Här är en haiku av Jack Kerouac att inspireras av. Jag återkommer.

The tree looks

like a dog

Barking at heaven

Njuter av Haga

vår park, en egen oas

snart paparazzis

Långsam, ömtålig

vill gömma mig, samla kraft

önskar mig ett skal

... höst, jobb. Ingen haiku vill. Alls. På natten är jag sover somnar mina händer så jag inte kan stänga av väckarklockan som ringer när jag drömmer som djupast. De har inte vaknat än.

Sluter ögonen

i friden och tystnaden

vaggas av vinden

Ska boka tvättid

tvätten doftar inte skog

den luktar måste

Vi bugar oss djupt
Var hälsad Kärkegubbe -

och vädret blev fint!

Trollsjön, trolsk och klar

trettifyra meter sikt

längst in i dalen

Ett sätt att hitta dit: Stig av tåget vid Låktatjåkka station, nordväst om Abisko. Följ stigen genom Kärkevagge, dalen som vaktas av Kärkegubben. Glöm inte att buga för honom, så får du finväder.

Vandra ungefär sex kilometer. Där har jättar gått före oss och kastat klippblock omkring sig. Vila vid Trollsjön. Och kasta mackor. Alla stenarna runt sjön är skärvor, som gjorda för att studsa på den spegelblanka, grönskimrande ytan. Sjön lär vara Europas klaraste - 34 meter siktdjup. Hisnande.

Den 8 juli köpte jag nya kängor - ingen lätt uppgift för en person med små kinkiga fötter - och skrev så här:

De fanns - kängorna

har köpt nya, för vandring

vart ska de gå tro?

Nu vet jag vart de skulle gå: Till Låktatjåkka till exempel, och till Kårsavaggi. Underbara vandringar i fjällvärlden runt Abisko.

Bilderna från turen inspirerar till tankar och en och annan haiku - det lär komma fler. Och vandringarna lär också bli fler. Längtar.

Ljus bakom molnen

Det finns alltid där, alltid

En tröst att minnas

Fjäll. Stillhet. Tystnad.

En port mot stora vidder.

Och till mitt inre.

Paddeltag, hjärtslag

Cayenne heter min kajak

lång och stark och röd

Än är det sommar

än dröjer grönskan sig kvar

mognande äpplen

Vill inte ha skor

vill ha barfotadagar

sand, svalkande hav

Mitt i sommaren

Klara färger, luften klar

Njuter, andas, ler

Aldrig aldrig mer

ska jag skjuta upp allt jobb

gräver mot ytan

De fanns - kängorna

har köpt nya, för vandring

vart ska de gå tro?

Brunnsvikens båtklubb från en korg

J & jag cyklade en sväng i Haga i den nedgående men ännu varma solen. Luftballongerna svävade ovanför oss - sju stycken i olika färger. Vi pratade om den där kvällen för drygt ett år sen: Tänk att vi var där uppe då, just en sån här kväll. Lika ljum, lika klar ... Och vi landade där, i Pelousen. Folk ryckte åt sig sina picknickfiltar när vi närmade oss, sprang skrämda åt olika håll när vi dunsade ned. En härlig känsla att skåla i bubbel - med moster som kom och överraskade! - och sen vandra hem genom den gröna parken under svalkande höga träd.

Balanserade

på en liten spindeltråd

föll, men kravlar upp

Vill finna den nu

min borttappade balans

jag vet hur man gör

Vilken midsommar! 

Mamma och pappa firade guldbröllopsdag på midsommarafton, så vi tre systrar tog med oss våra familjer och for till Tiveden för att hylla dem. Varför Tiveden? För att det ligger mer eller mindre mittemellan våra hem och för att det är så himla vackert där: djupa skogar med stora mossbelupna stenbumlingar, höga höga tallar, blanka sjöar ...

Vi grillade i en lappkåta, åt sillen i solsken lekte, sjöng, badade och busade. Och tävlade! Yxkastning, pilbåge, blåsrör. Och rövkrok. En uppskattad tävlingsgren - inte minst för dem som står runt omkring och hejar på kämparna som ligger jämsides på golvet och frenetiskt försöker fånga in varandras ben för att trycka till och få den andre på fall. Måste upplevas!

Många intryck att smälta. Hoppas, hoppas att jag är lika pigg, stark och tokig som mina föräldrar när jag är 75!

Kallt, men det är ljust

Magiska midsommarnatt

Porten till sommarn

Nu. Nu stillnar allt

Ser mig omkring, förundrad

Stress stryper livet

En dag sol, en regn

jag andas i skog vid hav

ser livet i färg

Balans 

Av vardag får vi tillräckligt: tvätt, disk, planering, plock, räkningar, matlagning ...

Sorgerna kan vi inte undvika; alla bär sin del, somliga ett alldeles för tungt lass. Svarta dagar kommer hur vi än bär oss åt.

Glädjestunderna ... Ibland kommer de till oss, överraskar; en guldkant vi inte räknat med. Men ofta hänger det på oss själva.  Vi får bjuda in, bjuda upp, öppna fönster och dörrar - åtminstone på glänt. För glädjen. För lyckan. 

Insikt: Jag kan själv skapa bättre balans mellan mörker och ljus genom att skapa fler glädjestunder.

Din röst är sig lik

varm, med honung och guldstänk

snart föds sångerna

Vaknar klockan fem

mina vingar är låsta

kan inte flyga

Fest, bubbel och skratt
Brunnsvikens vågor glittrar
jubilaren ler

Knappt har fjälluften tagit slut i mina lungor, så ska jag fylla dem med ny, frisk skärgårdsvårluft!

Sångkurs med Eva Hillered på Ljusterö fredag till söndag. Det ska bli så härligt att vara vid havet och sjunga, prata, traska en sväng och bara vara. Åskmolnsbilden högst upp på min sida är tagen från verandan där vi har kursen.

Tystnad, skog och fjäll

såg stora björnspår i snön

kände mig liten

Ska solen våga

ta i och visa sin kraft

nä, hon fegar än

Längtar efter vår och värme - cykla!

Så blev jag förkyld, trött och orkeslös. Brukar skriva mycket i mina små svarta böcker när jag mår dåligt, men så funkar det tydligen inte med bloggen. Här blir det - trots att jag försöker låta bli att tänka så - press och prestige. När jag mår dåligt. Inte när jag mår ok.

Har en fin vit skrivbok med en ros på framsidan. Fick den av en vän för femton år sen ungefär. Jag bestämde mig för att bara skriva glada tankar i den. Skriva när jag var lycklig.  Hittade den när jag städade garderoben sist. Tomma vita sidor ...

Doft av jord idag

Nu. Nu vågar jag längta.

Våren är på väg.

Snön kom tillbaka

staden blir en sagostad

kisar i nytt ljus

Stärker min kropp nu

vikter, maskiner, musik

tankarna stillnar

Vi blir påminda om vår dödlighet säger de i kyrkan. Det är så sant. När någon dör i vår närhet kommer livet närmare, blir vassare, tydligare i konturerna - på både ont och gott. Jag ser och upplever mina närmaste i skarpt ljus. Orolig över att inte ta vara på dem tillräckligt. 

Var på begravning i veckan. En kusin till mig är död. Det var en vacker gudstjänst: fin musik, närhet, ljus. Jag fick träffa släktingar som jag inte sett på över tjugo år. Minnen, tankar, funderingar ... Jag kände inte min kusin, men vi lekte när vi var små.

En av mina bästa vänner miste nyligen en av sina bästa vänner - plötsligt. Den sorgen är av ett annat slag.

Vi går vidare. Vardagen kommer åter. Men just nu är jag förvirrad. Tacksam över det jag har, rädd, ängslig över att förlora, lycklig över det jag fått uppleva - det jag får uppleva nu idag.

Fick den här haikun igår av en lyrisk poet som vill vara anonym:

Transträck från söder

en plogform mot himlens blå

de bådar om vår

Tack och kram! : )

Städar idag. I datorn. I bokföringen. Och på kontoret. Solen bakom grågrå moln lyser tillräckligt stark för att påminna mig om att fönster ska var genomskinliga. Det brukar kännas rätt skönt när man väl kommer igång med städandet. Nån sorts feng shui-effekt: upplyftade, mentalt renande. Men inte idag. Just nu blir jag bara matt och vill ut. Ut i luften. Måste bara ...

Kom nyss innanför dörren efter en alldeles underbar helg vid havet,  i skogen och framför brasan. Så skönt det är att rymma iväg från stan, stress och måsten och bara andas. Gjorde en fin snöängel, kastade sten på den tunna isen och blev nedbrottad och mulad av M.

Is och snö. Frisk luft.

Fjärden öppen, krusas knappt,

en svan i solen.

Just denna dag ...

Förtisex år sen

nittonhundrasextitre

började mitt liv

Trött i ögonen

vill stänga av datorn nu

saknar gåspenna

... och längtar efter att vila ögonen över havet ....

(Det här är Lanzarote 2008)

I kväll började min qigong igen. Det blir min tredje termin. Så skönt, så vilsamt. Känner mig ihopsamlad och lite stadigare. Tankarna stillnar, kommer till ro. Spänningar löses upp; energin får fart i kroppen. Balansen återställs sakta.

Och så är det så fint med snön på tak och grenar. På vår innergård brinner en liten snölykta. Älskar vintern när den är vit och vacker.

Tiden stannar upp

allt det kända i nytt ljus

min väns vän borta

Tanka är ett annat trevligt versmått; liksom haikun bygger det på stavelser, men här har man några fler till sitt förfogande, närmare bestämt 31, fördelade på så här på raderna:

5

7

5

7

7

Här är en favorit från Kreta som L och jag skrev tillsammans simmandes i turkosgröna vågor:

Tanka(r) om havet
Begrunda havet

begrunda havets grundhet

när vi går på grund

ty havet är en gåta

och i grund och botten djupt

Tillbaka i vardan igen. Vad skönt det är att man kan ge sig iväg från allt och bara vara i en helt annan värld. Ingen planering, ingen disk, inga jobbtankar alls. 

I år snöade det nästan varje kväll när vi gick kvällspromenaden runt ringmuren. Alldeles magiskt och sagolikt. Många fina snöänglar blev det ... Skidåkningen var helt fantastisk. Så mjukt och härligt i backarna, även om det var lite si och så med sikten ibland. En heldag med sol fick vi, som väl var, så vi fick återse topparna mot den klarblå.

Ni får vi njuta av foton och minnen - och känslan som sitter i länge ....

Vilar i drömmen

snälla, väck mig inte än

blundar, minns känslan

Nulla dies sine linea.

Inte en dag utan en rad - eller ett penseldrag.

Svårare än så behöver anledningen att ha en blogg inte vara, som min min goda irl- tillika bloggvän sa. För att hålla igång skrivandet, flödet, kreativiteten. Jag vet ju att det funkar, för jag skriver ofta i små svarta anteckningsböcker eller kluddar med akvarell. Bara för att det är så skönt, så befriande.

Vem var det som sa det där med nulla dies sine linea först då? Googlade lite och fick fram Apelles, antik konstnär från Kos. Klok kille. 

Bilden är inte från Kos, men väl från Lendas på Kreta - en plats där min kreativitet - kretativitet? - fått pånyttfödas två gånger. Hittills.

Kroppen är hemma

men själen åker skidor

Njut - stanna kvar där

Har bara precis hunnit få skidkläderna torra och ompackade, så är det dags att ge sig av igen. Söderut denna gång,  till den medeltida staden Radstadt i Salzburgerland. Har åkt skidor i Österrike nästan varje år sen jag var femton - alltid med en resa som min pappa ordnar. I år fyller han 75. Och åker skidor bättre än de flesta! 

Ingen haikudikt infinner sig ...

Har jag fått med mig allt?!

Ja-a, nu har min första vecka som bloggare gått. Det var ju trevligt det här. Kommer på mig själv med att tänka "det här skulle jag kunna skriva om" då och då när jag läser något, ser något, känner något ...

Men än så länge har det mest blivit ögonblicksbilder från min vardag, förpackade i haikuformat. Det visade sig vara ett bra sätt att komma igång - och jag tycks ha fått igång fler poeter out there: skogsblommor, regissörer, kommunikationsexperter ...

Nu tänker jag vila från allt skärmtittande några dar. Jag ska blicka ut över ett snöklätt fjällandskap i stället; sträcka ut ögonmusklerna. Förhoppningsvis föder det nya tankar och insikter. Det blir inte längdskidor som på bilden den här gången, men utförsåkning, bad i kar under stjärnorna och skön samvaro.

Snögnister, hög luft

tystnaden klarnar tanken

snöängeln viskar