Ja-a, nu har min första vecka som bloggare gått. Det var ju trevligt det här. Kommer på mig själv med att tänka "det här skulle jag kunna skriva om" då och då när jag läser något, ser något, känner något ...

Men än så länge har det mest blivit ögonblicksbilder från min vardag, förpackade i haikuformat. Det visade sig vara ett bra sätt att komma igång - och jag tycks ha fått igång fler poeter out there: skogsblommor, regissörer, kommunikationsexperter ...

Nu tänker jag vila från allt skärmtittande några dar. Jag ska blicka ut över ett snöklätt fjällandskap i stället; sträcka ut ögonmusklerna. Förhoppningsvis föder det nya tankar och insikter. Det blir inte längdskidor som på bilden den här gången, men utförsåkning, bad i kar under stjärnorna och skön samvaro.

Snögnister, hög luft

tystnaden klarnar tanken

snöängeln viskar