Undrar om Augusts skaparlust frös till is i perioder. Jo, antagligen var det så, för honom som för de flesta. Och sen händer något som gör att den tinar. Man hör något, ser något, upplever något. Som nu nyss, när jag gick hem längs Karlbergsvägen och snön yrde omkring mig ...
Skuggan av grenverk
gatlyktan projicerar
nysnön är filmduk
2 kommentarer:
Jo, allt kan kännas helt låst. Eller tomt. Och så plötsligt...! Du beskriver det strålande.
För mig är det där som händer nästan alltid förknippat med ett mänskligt möte.
Mmm ... i bland, i lugnet, i tystnaden är det sig själv man möter. Och man ler, igenkännande, javisstja - så kan du också vara, så kan du också kännas.
Skicka en kommentar