Jo, jag har klyvt skalet och blottat kroppen;
klamrar mig fast i ett strå, har svindel, är rädd.
Men långsamt växer sig modet större än rädslan
och jag inväntar en gynnsam vind.
Men jag kan inte vänta för länge. Mojnar det igen så får jag nog ta till paddeln.
3 kommentarer:
Å...stor kram till dig! //Helena
Tack! Känns som ett gott tecken att jag har tinat upp bloggen. Kram!
Glöm heller inte att: för att man ska kunna vara modig så måste man vara rädd.
Den där Bamse är inte så dum!
/L
Skicka en kommentar