Tråkigt. Kan inte ladda upp bilder längre. Det är bilderna som ger mig haiku-inspiration.

Vad är det för fel? Skrev till nån support, men har inte fått nåt svar.

Trist.

Forsande vatten

rensar och renar tanken

stilla i kraften

Tännforsen i början av augusti. Ett av Sveriges största vattenfall. Fallhöjd 38 meter, 60 meter brett: mycket vatten är det som kastar sig ut över klippkanten. Luften är mättad av små små vattendroppar - solen målar en regnbåge. Allt mitt i den Jämtländska trollskogen.

Vila ögonen

töm huvudet på tankar

friden bygger bo

Äntligen är Cassiopeja sjösatt. I år fick hon ligga på land rekordlänge. Och var rekordskitig. Nu har vi yachtcleanat, scrubbat och waxat järnet. I år ska hon dessutom uppgraderas, Cassio 2.0: Vi ska dra ner fallen i sittbrunnen så hon blir mer lättseglad. Längtar ut!

Vita seglen fylls

En lätt bris, himlen molnfri

Till havs - se gla ut!

Inspiration kommer sällan av sig själv, inifrån. Oftare ur ett möte. Ett möte med någon som lyssnar med öron och ögon, som tänker ... och sen säger något klokt som man kan bära med sig. Något förlösande.

Ibland är det inte svårare än så.

Vad det är trist när kreativiteten försvinner. Torkar, vissnar. Tror ibland att jag jag aldrig ska hitta tillbaka till skrivlusten igen, men vet att det finns ett gryende groende liv i den hårda jorden.

Pantheon i regn

droppar i solens skimmer

en sällsam känsla

Längtar nu, till Rom

till dofter, smaker, intryck

en ny gammal värld

Grönare i dag

samma under varje år

vänjer mig aldrig

Vintern rasat ut

men hörde inte sången

Valpurgiskören

Längtar till skogen

längtar efter mjuk mossa

vill vila - stillna

Jo, jag har klyvt skalet och blottat kroppen;

klamrar mig fast i ett strå, har svindel, är rädd.

Men långsamt växer sig modet större än rädslan

och jag inväntar en gynnsam vind.

Men jag kan inte vänta för länge. Mojnar det igen så får jag nog ta till paddeln.

För att man ska kunna flyga

måste skalet klyvas

och den ömtåliga kroppen blottas

För att man ska kunna flyga

måste man högst upp på strået

också om det böjer sig och svindeln kommer

För att man ska kunna flyga

måste modet vara något större än rädslan

och en gynnsam vind råda

Instruktion för skalbaggar av Margareta Ekström

Vågar längta nu
för isen har släppt sitt grepp
seglar snart igen

Genomlyst och klart

kan se och ändå inte

vacker farlig is

Svart mot vitt, söker

Vill se vägen som mitt mål

men en annan väg

Livlina livboj

tröst ljus och varma händer

trots mörker kyla

Symbolisk, evig

Vad gömmer oskrivna blad?

Din valentinros

Lillebror tog bilden av storasysters ros.

Fotografier

konserverade minnen

värmer i idet

Frusen tyst stillhet

vilar under vitt täcke

vill ingenstans nu

Undrar om Augusts skaparlust frös till is i perioder. Jo, antagligen var det så, för honom som för de flesta. Och sen händer något som gör att den tinar. Man hör något, ser något, upplever något. Som nu nyss, när jag gick hem längs Karlbergsvägen och snön yrde omkring mig ...

Skuggan av grenverk

gatlyktan projicerar

nysnön är filmduk

Kyssar på din grav

tror du hade älskat Rent

Wilde, Bohème, Angel

Såpa, tulpaner

tänder ljus när det skymmer

vackra vårvinter

Läste mina tre senast inlägg, och såg att alla handlar om ljus ... Jag tycker om vintern, tycker det är skönt med mörkret, men längtan finns där. Och man får ta till vara varje litet skimmer, varje hörn av blå himmel och varje fladdrande lyktljus.

Januariljus

under broar i Paris

som en dröm redan